REMU & HURRIGANES - karavanen 2004
 

Intervju med Remu Aaltonen,
Jukka Orma och Mikko Löytty. Intervjun skedde i rum 130 på Scandic Hotell i Bollnäs den 22 Oktober 2004.

Intervjun gjordes på finska av: Jari Kyntömaa och Ari Haapala
Översättning: Ari Haapala
Foto och övrig text: Jari Kyntömaa

- Lite nervöst var det inför mötet med levande legenden Remu Aaltonen. För min egen del var det första gången medan Ari har hunnit med det ett antal gånger tidigare. Vi tog trapporna upp till första våningen och hittade rätt dörr relativt snabbt. Jag knackade på med tre, inte alltför hårda, slag men tillräckligt högt för att personerna innanför skulle höra. Vem skulle öppna? Frågan for genom skallen. En man med något bister min öppnar och jag presenterar mig för honom och vi blir insläppta.

 

Det första jag ser är någon som sitter på en stol med ryggen mot oss, likt en maffia boss i svart kappa. I samma ögonblick förstår jag att det är kingen Remu. Det blir lite trångt i det smala hall utrymmet. Vi hälsar glatt på varandra. Jag var så till mig att jag inte  hörde frågan någon ställde till mig men Ari hörde och svarade: - Ja, det är han med etta.nu! Sen uppfattade jag frågan.

 

Rummet såg ut som de allra flesta hotellrum med två enkelsängar. spegelbord/skrivbord, två enkelsängar och förståss en TV. Remu och jag satte oss på varsin sängkant mittemot varann. De var väldigt intresserade av TV:n som var påslagen. Tydligen skulle det komma något viktigt som de ville se. Vi kom då överens om att göra ett avbrott i intervjun när det var dags så de kunde se det dom väntade på. Jukka och Mikko skulle också komma snart.

Intervjun började och flöt på bra. Den var upplagd i två delar. Del ett handlar om pågående Remu & Hurriganes och del två om historik och lite diverse andra saker som Ari ansvarade för. Resultatet kan du läsa här nedan.

 

JK = Jari Kyntömaa
AH = Ari Haapala
R = Remu Aaltonen
Orma = Jukka Orma
Löytty = Mikko Löytty

 

JK: Välkommen till Sverige
R: Det är alltid kul att komma hit.

 

JK: Hur känns det? Var det en jobbig båtresa?
R: Resan gick bra, vi åkte tillsammans med långtradar chaffisarna.

 

JK: Det här är väl första spelningen ni har här på snart tio år?
R: Jag minns inte när vi var här senast, var det inte i Malmö -94? Jo det var det nog.

 

JK: Hur tror du att publiken tar emot er ikväll?
R: Dom flyger på arslet direkt.

 

JK: Kan vi förvänta oss något speciellt?
R: Något speciellt vet jag inte, men det fungerar bra det vi gör. Och sen har jag bra lirare med i bandet.

 

JK: Du hade ju Merilahti med på Rock at Sea förra året. I vilket skede kom du på att du skulle byta manskap?
R: Ja den där båt grejen ja. Det var sista spelningen med dom...

 

JK: Visste du genast vilka du skulle ha med?
R: Nejdå, Jukka luktade sig till att det fanns en möjlighet så han ringde och frågade. Jag sa att du kan eventuellt få jobb som roadie.

 

JK: Så han fick jobba sig upp från roadie?
R: Ja, han är en så lång snubbe så det tar ett tag innan han är framme vid scenen.

 

JK: Varför just Orma och Löytty?
R: Orma är en jävligt bra snubbe och han kan våra prylar. Han har spelat med Järvinen ett bra tag förut. Löytty höll på med andra prylar då vi var i studion och höll på med skivan så dök han upp där. Jag tänkte att han skulle vara bra att ha med. Han har en bra stil och sen så sjunger han bra.

 

JK: Vad sjunger han för något?
R: Han sjunger någon egen låt och lite stämmor. Det är bra att det är tre som sjunger. Det blir lite likt Hootenanny Singers (Gapskratt).

 

JK: Hur länge har du känt de här killarna?
R: För länge! Det är därför vi måste åka i olika bilar så att dom inte börjar säga du till mig för ofta (Skrattar)

 

JK: Vad fick er att hänga med Remu på den här cirkusen ?

Löytty: Jag fick ett samtal från Borgå och det går ju inte att tacka nej till det.

Orma: Jag har för mig att jag stack på självständighetsdagen och lirade lite gitarr på ”Sticks and Stones” plattan och sen sa han bara att spelningarna börjar i januari jag har varit Picknick gitarrist de senaste 12 åren. I olika uppsättningar då och då. Jag har spelat tillsammans med han lite då och då sedan 90 talet någon gång. Sen när det här skinnbulorna föll ur så blev det på något vis automatiskt att vi drog ut och spelade med den här uppsättningen.

 

JK: Vad har Hurriganes betytt för er?

Löytty: Nu när man har börjat spela de här låtarna så har man ju insett att ju enklare det verkar desto svårare är det.

Orma: På vanligt bondspråk: Sex, drugs & rock’n’roll.

Löytty: Det är egentligen vanliga grundgrejer men det är det allra svåraste.

 

JK: Ni har ju bägge egna projekt samtidigt med Hurriganes. Jukka har bla ”Tanssiinkutsu” tillsammans med Roni Martin och Mikko har Herra Heiämäen Lato – orkesteri med Janne Louhivuori och Heikki Salo. Vilket är nummer ett i era prylar? Och hur hinner ni med allt?

Löytty: Ja men det är inga stora grejer. En måste ju få smör på brödet.

R: Han horar i Ryssland och nu fick han hänga på i ett band istället.

 

JK: Det är väl rätt olika prylar det här med Hurriganes och det andra?

Löytty: Du menar horandet eller?

 

JK: Nej men musiken.

Löytty: Det är inte så annorlunda egentligen.

R: Han får ju fortfarande jobba med killar.

 

JK: Hur hinner ni med allt?

Löytty: Man hinner det man vill hinna.

Orma: För mig gick det som det alltid gör då jag hoppar med i ett band. Familjen försvann. Jag vet inte hur många familjer jag har haft. Det är inget att göra åt. Se la vie.

 

JK: Var inte eran första spelning i Januari? Och hur var publikreaktionen?

R: Fan du skall få höra en story du aldrig hört maken till:
Det var på Tammisaari, vi kom dit och bestämde oss för att lira igenom låtarna. Spelade små snuttar av dom. Okej, vi spelade vårt gigg och arrangören kom och sa att vi kan fan inte betala något gage åt er för att ni kommer hit och tränar. Fan sist ni var här var ni skitbra. Vilka är dom här nya snubbarna? Fan jag tänkte att jag säger ingenting. Han kände inte igen Orma ens. Jag tror inte att han ens hade sett spelningen. Fan dom satt igång och käftade efter spelningen så jag sa åt den där snubben ”wery good” Han var helt snopen då jag inte käftade emot. Jag sa bara att från det här kan det bara bli bättre. Han började pruta på gaget och jag sa att ja dra ner det helt i botten bara (Gapskrattar) Inte var det nåt dåligt gigg heller, men tänk dig att det var den första spelningen och det kan ju aldrig bli perfekt.

 

JK: Ni gjorde en spelning före Diamonds are forever turnén i Tallinn på Viru Hotelli. Varför just Tallinn?

R: Det har alltid varit ett jävligt bra ställe och det har varit kul att åka dit och lira ibland. Dom ser ju Helsinki TV dit så dom vet va som händer och sker. De är ett rätt så musikaliskt gäng och de har alltid diggat vår musik där

 

JK: Roadrunner har väl sålt rätt skapligt där?

R: Javisst. Då Estland blev självständigt så var det 5km långa köer då Ryssarna sålde piratkopior av enbart Roadrunner. Vi fick inga royaltyn på dom (Skrattar). Maffia killarna berättade då vi var dit och spelade på en killes födelsedagsfest hur det hade varit att stå där och köa i kylan och vilken känsla det var då han till slut fick tag på skivan.

 

JK: Hur är publiken i Tallinn jämfört med Sverige och Finland?

R: Det är som att jämföra en varmblodig och en kallblodig häst. Det är skillnad som natt och dag. Den ena dansar tysk jenka och den andra drar en tung stensläde efter sig så det tar lång tid innan han kommer till julottan.

 

JK: Man behöver inte mycket bränsle i brasan där?

R: Nej det behövs inte, bara att visa att en låt börjar så är de med på noterna direkt. Det är lite likt Sverige där. I Finland är dom mesar hela högen fast dom skall vara så stöddiga.

 

JK: Ni var i studion och gjorde sticks and Stones. Den är helt olik original versionerna av låtarna. Varifrån kom idén till den?

R: En snubbe ringde till mig och han hade gjort det där på helt egen hand och jag fick en viss gnista av det där och sjöng in dom på nytt och klappade lite på trummor. Lite frälsnings armé feeling till låtarna så blev det bra.

 

JK: Den låter bra hela skivan och det gick ju bra för den i Levyraati. Det är lite av Remu goes techno.

R: Javisst jag borde gå med i ett techno band (Skrattar)

Orma: Jag fick ju spela mitt solo där med

 

JK: Vad har skivan fått för publikreaktioner?

R: Publiken har tagit emot den bra. Det märks på att vi har fullt med publik. Kommer det ingen och kollar på oss är det lika bra att lägga trumpinnarna på hyllan.

 

JK: Det blir inget disco i kväll?

Orma: Nej nej, det blir Hurriganes

R: Nej det kräver en massa stråkar och zyntar

Orma: Och Esa Pekka Salonen

 

JK: Nästan alla band och artister har gett ut DVD skivor som det finns live material på eller ej tidigare utgivet. Även Juice Leskinen har gett ut en DVD och han bad fansen om videomaterial. Har ni planer på något av Diamonds are forever turnén?

R: Va är det för någonting?
(Efter en stunds förklaring)
Jasså, jag vet ju ingenting om sådana nymodigheter. Skulle man inte kunna göra nåt av det här? Vi hade ju snygga dansrörelser där på tv (Gapskrattar).

 

JK: Finns det möjligheter att ni i framtiden gör något helt nyinspelat med det här gänget?

R: Vi håller på redan nu och gör sån där vanlig rock. Vi skall säkert göra klar den i Ormas studio. Det blir lite nya låtar och en del gamla klassiker. Den skall komma ut snart, troligen hinner den inte ut på julmarknaden så det blir inget av tomten. Det har pratats om att den skall komma ut till februari, mars.

 

DEL TVÅ.

AH: Erat konsertnamn är ju Remu & Hurriganes och en stor del av Hurriganes fansen tycker att en del av dina solo låtar är även bättre än en del av Hurriganes låtarna.

R: En del gillar mamman och andra dottern, alla kan inte gilla samma saker.

 

AH: Har du aldrig funderat på att ta med något av de engelsk språkiga låtarna på repertoaren?

R: Visst har jag funderat men jag är så sen med att få något gjort. Det finns en del riktigt bra grejer där och man borde ta med något ifrån det. Egentligen borde man ta med något på den nya skivan från någon av dom.

 

AH: Bl.a. Sound of Hurriganes är jävligt bra.

R: Ja hela den skivan är bra

 

AH: Alla som vet något om Hurriganes vet även att dina texter och uttryck kommer oftast som tagna ur luften. Varifrån kom texten till ”Red river rock”? Var det bara något du kom på?

R: Det kommer direkt ur röven (Skrattar) När man är lite vansinnig så kommer det bara upp en del saker.

AH: Här i Sverige känner inte alla till dess rätta namn utan dom vet bara då man säger ”Lilla flicka”.

R: Här blir man säkert inte ens dömd för småfittor (Skrattar) På den där indian låten sjunger Häkkinen ”Inkkari runkkaa puunjuurella” (Indianen runkar vid trädroten) Och Jani sa att så fan att han sjunger. Det kan du ge dig fan på att han gör sa jag. Han sa han måste hem och höra på den direkt. Vilka jävla öron lyssnar dom med? Med röven?

 

AH: Har du funderat på något samarbete Med Ile eller Janne? Ile har ju pratat om att göra en blues eller rock skiva

R: Näää, fan han bara pratar och det har han gjort länge. Han spelar i en hemma orkester. Fan han har spelat sina blues redan, hans blues är i Kaijas pennskrin.

 

AH:  Det stör dig lite att han spelar med henne?

R: Nejdå, det är väl bra att dom har en hemma orkester ihop, det har ju Hurmerinta med.

Orma: Det kanske vore nyttigt.

 

AH: Då du tog med Järvinen igen 1979, hur lång tid tog det när du insåg att han är en likadan tjurskalle som han alltid har varit?

R: Han har ju alltid varit lika dan och en människa går inte att ändra på. Han blev bara sjukare hela tiden och till slut gav han ju upp allt.

 

AH: Ni verkar ju ha uppskattat varandra som musiker men verkade inte komma överens privat.

R: Han kom inte ens överens med sig själv så det var mer frågan om det.

 

AH: 1983-84 var Hurriganes enligt mig enormt bra. Mycket nytt material och ett jäkla drag. Man hade inte kunnat tänka sig att bandet var inne i slutskedet.

R: Det var lite lösare tyglar då och inte så stora krav så det kändes rätt så uppsluppet.

 

AH: Vad hände med live inspelningarna som skulle ha blivit live skiva tillsammans med 7 days 7 nights?

R: Det sket sig med det. Jag vet inte vart dom banden tog vägen.

 

AH: Vilken Hurriganes platta gillar du bäst och varför? Nu skall du inte bara titta efter försäljnings siffror.

R: Jag vet inte riktigt, egentligen ingen. Men Roadrunner då för den är ljudmässigt klart bäst.

 

AH: Själv gillar jag speciellt just 7 days 7 nights för att jag diggar saxofoner.

R: Ja då vi höll på att spela in den skivan så ringde jag till Paroni och sa åt han att va fan du skall ju vara här i studion. Va sitter du hemma för?

 

AH: Vilken Hurriganes skiva är du mest missnöjd med? Och varför?

R: Jaaa du, fan jag är besviken på dom allihop eftersom dom inte är tillräckligt bra (Skrattar).

 

AH: Hur upplever dina barn att deras far är en kändis?

R: Dom upplever det inte på något vis. Då jag är på stan och går med grabben så går han på andra sidan gatan. Han gör ingen affär av att jag är hans pappa.

 

AH: Jag trodde att du skulle ha Antti med dig för att se efter så du inte leker med tändstickorna.

R: Försök inte vara rolig, han är i Ryssland och sköter utvecklingsstörda barn. Så snart brinner huset igen (Skrattar)

 

AH: Det finns ju en massa Hurriganes cover band i såväl Finland som Sverige. Har du hört många av dom?

R: En del har jag hört, det är väl kul. Huvudsaken att dom har roligt

JK: Det har kommit upp ett band som sjunger Hurriganes på Finska. Dom heter Myrsgy.

R: Nä fy fan, inte på Finska heller. Myrsgy (Gapskratt) Det låter säkert kul (Skakar på huvet och rynkar på näsan).

 

AH: Du har varit i rock businessen sedan 60 talet, blir du aldrig trött på det?

R: Nej dårar blir aldrig trötta på något

 

JK: Det var ju någon som sa att "-jag tänker inte spela Get on då jag är 50".

R: Vissa saker man säger får man äta upp.

 

AH: Är du inte intresserad av att producera några artister eller band som inte har något med Hurriganes att göra?

R: Nääe, jag har väl varit med och stöttat några ibland men jag har inte gjort något nummer av det.

 

AH: Du har ju fuskat lite i filmbranchen, har du någon roll i den kommande Hurriganes filmen?

R: Nej, jag är bara med och kollar lite så dom håller sig till saken

 

JK: Vet du hur långt dom har kommit på filmen?

R: Nej jag vet egentligen inte ett skit om någonting. Då man gör någonting så borde man göra det på en gång och ordentligt.

 

AH: Du har haft ca 30 år på dig att lära dig texten till Mr X. Har du lärt dig den än?

R: Nej jag lär mig sakta. Höjden var ju då vi var i Stockholm och skulle spela in en skiva. Vilken var det nu???? In the spirit of Hurriganes var det. Jim kom in med texter åt mig och jag sa att fan det här kan jag ju inte sjunga. Det kom in en snubbe och en tjej och ville ha autografer så jag frågade ifall han lyssnade mycket på musik. Jodå sa han. Vi satt oss ner och knåpade ihop texter till hela skivan på tre man. Det blev ju riktigt bra. Det är en bra skiva med bra sound, fan va det dånar om den

 

AH: Har du lagt ner All Stars musiken helt?

R: Nejdå men då det här järnet blir kallare är det dags att värma upp det järnet igen.

 

AH: Har du funderat på att göra engelska texter till de låtarna?

R: Jag har funderat på det Markku Salo gjorde under någon period text till några och det lät jävligt bra

 

AH: Många tycker att musiken är skitbra men det låter för jävligt då det sjungs på Finska.

R: Jag har tänkt på det flera gånger men har inte kommit till skott bara.

 

AH: Det skulle låta jävligt bra på engelska.

R: Markku Salo sjöng tre låtar och det lät skitbra. Han kan alla Beatles låtarna utantill. Använd dom texterna så vet jag med (Skrattar).

 

AH: Hur går det med rustandet av huset då?

R: Fan dom håller på att torka det än ju. Före istiden kanske.

 

AH: Du får inte flytta in före jul heller?

R: Nej fan heller! Tomten blir ju förkyld med.

 

AH: Men ditt rum låg ju på andra sidan från branden. Det måste väl ha klarat sig bra?

R: Visst från branden ja, men dom körde ju in vatten så man fick dyka in där. Allt blev förstört. Det hade varit säkrare att kör in den där ubåten som fastnade där på botten, Va var det den hette igen?? Kursk eller något.

 

AH: Som avslutning så undrar jag ifall ni kommer att köra något från Hot Wheels i kväll? Det är ju en suverän skiva och för folk i Finland vågar man knappt nämna att den är populärare här än Roadrunner. Det är nästan som att svära i kyrkan då man säger det i Finland.

R: Nej det blir inget från Hot Wheels. Det är ju en bra skiva som man kunde ta lite låtar från. Och just Hot Wheels är ju en rätt svängig låt. Man kunde lägga på lite techno i den (Tittar klurigt på Ari och flinar).