NIGHT OWL (Irock 1977)

James Taylors låt, som Carly Simon
gjorde till hit. Och det är just den
versionen jag blev fascinerad av.
Night owl har just ett sånt där
medium rock grepp, och på den
spelar den framlidne Pekka Pöyry
saxofon, som hade spelat
med bla. Tasavallan Presidentti.

Då vi gjorde Irock var jag 21 år och
jag tyckte att jag inte var torr
bakom öronen än, men jag hade
blivit bekant med de här äldre
musikerna, och jag tänkte att vågar
jag mig på att ringa till
Pekka Pöyry och be han spela.

I studion blev Pekka överraskande
helt skitnervös. Han ojade
sig och sa, att jag måste fixa dit en
annan musiker, det här blir
absolut ingenting.

Jag var helt chockad i kontrollrummet.
Jag blev tvungen att piska honom:
”du är en jävligt bra saxofonist, kör på bara”

Vi fick till saxofon spåren, och det var
en lärorik session av, hur
musiker är, och hur det är i studion.
Vissa är nervösa på scenen, men det är
ändå en levande och äkta situation.
Studioarbete, påläggningar är allt annat
än levande och äkta situationer, då skall
man bara fejka en känsla, då helheten
ändå bygger på ett pussel.